Plywoodtillverkningen i Sverige började på allvar under 1920-talet.
Värmlands första fabrik byggdes i Kristinehamn 1927, av dåvarande
Industriaktiebolaget Furuplywood.
Det var professor H. von Eckerman, tidigare direktör för Ljusne Voxna
AB, som genom inköp av den tidigare Liefabriken på hamnområdet kunde
bereda företaget lämpliga lokaler att börja med.
Plywood hade redan blivit en kurant vara inom möbel- och
byggnadsindustrin. Förutom ordinarie plywood tillverkades lamellträ, en
träskiva uppbyggd av specialtillverkade smala lister och beklädd med ett
fanérlager på vardera sida.
Två gånger har Kristinehamnsfabriken utsatts för eldsvåda, i juli
1934 och i mars 1947. Efter den sista branden iståndsattes fabriken så
pass att produktionen kunde fortgå i viss utsträckning, med eller utan
tak över huvudet.
Genom överenskommelse med staden förvärvade fabriken tomt på
natursköna Presterudsudden, utanför hamninloppet. Två år senare invigde
bolaget Europas modernaste anläggning i sitt slag, de största
intressenterna i företaget var Lars Amundsen i Stockholm och Kooperativa
förbundet. Företagschef blev disponent Idor Raij, utexaminerad vid
Tekniska Högskolan i Helsingfors, tidigare anställd i stora finska
träförädlingsindustrier.
Den nya fabriken beräknades kunna producera 25 000 kubikmeter per år,
vilket innebar den största kapaciteten i Sverige och en av de största i
Skandinavien. Denna kvantitet är så ofantlig att man får tänka sig, en
varje dag svarvad fanérmatta med en meters bredd och tio mils längd för
att få en uppfattning om dagsproduktionen. Tre dagars produktion skulle
alltså åstadkomma en fanérmatta med sträckningen Kristinehamn -
Stockholm.
Arbetarantalet var 1949 omkring 250 man, men minst det dubbla krävdes
för att den nya anläggningen skulle kunna prestera full produktion.
Firman övergick år 1962 till Casco Kemi.