Plywoodtillverkningen i Sverige började på allvar under 1920-talet. Värmlands första fabrik byggdes i Kristinehamn 1927, av dåvarande Industriaktiebolaget Furuplywood.

Det var professor H. von Eckerman, tidigare direktör för Ljusne Voxna AB, som genom inköp av den tidigare Liefabriken på hamnområdet kunde bereda företaget lämpliga lokaler att börja med.

Plywood hade redan blivit en kurant vara inom möbel- och byggnadsindustrin. Förutom ordinarie plywood tillverkades lamellträ, en träskiva uppbyggd av specialtillverkade smala lister och beklädd med ett fanérlager på vardera sida.

Två gånger har Kristinehamnsfabriken utsatts för eldsvåda, i juli 1934 och i mars 1947. Efter den sista branden iståndsattes fabriken så pass att produktionen kunde fortgå i viss utsträckning, med eller utan tak över huvudet.

Genom överenskommelse med staden förvärvade fabriken tomt på natursköna Presterudsudden, utanför hamninloppet. Två år senare invigde bolaget Europas modernaste anläggning i sitt slag, de största intressenterna i företaget var Lars Amundsen i Stockholm och Kooperativa förbundet. Företagschef blev disponent Idor Raij, utexaminerad vid Tekniska Högskolan i Helsingfors, tidigare anställd i stora finska träförädlingsindustrier.

Den nya fabriken beräknades kunna producera 25 000 kubikmeter per år, vilket innebar den största kapaciteten i Sverige och en av de största i Skandinavien. Denna kvantitet är så ofantlig att man får tänka sig, en varje dag svarvad fanérmatta med en meters bredd och tio mils längd för att få en uppfattning om dagsproduktionen. Tre dagars produktion skulle alltså åstadkomma en fanérmatta med sträckningen Kristinehamn - Stockholm.

Arbetarantalet var 1949 omkring 250 man, men minst det dubbla krävdes för att den nya anläggningen skulle kunna prestera full produktion.

Firman övergick år 1962 till Casco Kemi.